Det tycks som att såväl vänstern som högern i Sverige idag accepterar idén om rättvisa som lika möjligheter. Skillnaden ligger i synen på hur man uppnår detta tillstånd. Enligt vänstern lever vi i ett klassamhälle där ekonomiska, sociala, kulturella och andra strukturer villkorar (begränsar eller möjliggör) individers handlingar på olika sätt beroende på vilken position i samhället de har. Denna uppfattning har stöd av vetenskapen, se t.ex. en aktuell studie som nämns i DN. Sverige har varit och är fortfarande ett klassamhälle där individer ges olika möjligheter i livet. Högern ser eller erkänner i allmänhet inte förekomsten av strukturer utan stannar i en common sense-uppfattning (common sense för medborgarna i ett individualistiskt, marknadsekonomiskt och modernt samhälle) om individens frihet: om du lyckas är det primärt din egen förtjänst, och om du misslyckas är det primärt ditt eget fel.
Skillnaderna i synen på samhället leder också till skillnader i politik. Vänstern menar att staten aktivt måste gå in och motarbeta strukturer som leder till ojämlika möjligheter för individer (t.ex. genom regleringar eller omfördelning av resurser), högern menar att de redan fria individerna bör få handla efter egen ekonomisk, utbildningsmässig, mental osv. förmåga med så liten statlig inblandning som möjligt. Men om samhällsvetenskapen har rätt - individer är inte redan fria utan deras handlingar villkoras på olika sätt av strukturer - så leder högerns politik inte till individers frihet, utan till ett strukturellt villkorat (det vill säga ofritt) handlande och vanligen till strukturernas reproduktion över tid.
Disclaimer: Jag är väl medveten om att denna diskussion är förenklad och att begrepp som frihet och lika möjligheter kan diskuteras i det oändliga. Likväl tycks det för mig som att de flesta menar ungefär samma sak med dessa begrepp och att skillnaden mellan vänster och höger till stor del handlar om samhällssyn. En delförklaring till högerns framgångar de senaste decennierna är - tror jag - att människors utbildningsnivå och välstånd höjts och att de därför blivit alltmer benägna att betrakta sig själva som fria individer samtidigt som strukturerna blivit allt mindre påtagliga och synliga (det är t.ex. lättare att se den strukturella begränsningen i att inte kunna betala för sitt barns skolgång än begränsningen i att inte hinna eller kunna hjälpa sitt barn med läxläsning). I viss mån är det förstås så att individer de facto blivit friare - mycket tack vare välfärdsstaten - men till en del handlar det också om en empiriskt sett problematisk samhällssyn.
För vänsterns del innebär detta att man måste gå en balansgång mellan att utmana common sense (visa hur samhället faktiskt ser ut) och anpassa sig till common sense (utforma en politik och retorik som kan tilltala väljare som ser sig själva som fria individer). Generellt tror jag att detta bör leda till ett användande av incitament snarare än förbud och regleringar samt ett fokus på att stödja icke-priviligerade individer snarare än att hålla tillbaks de som är priviligerade.
(Se även The Daily Dish om hur uppfattningar om individers frihet påverkar människors inställning till fattigdom)
Skillnaderna i synen på samhället leder också till skillnader i politik. Vänstern menar att staten aktivt måste gå in och motarbeta strukturer som leder till ojämlika möjligheter för individer (t.ex. genom regleringar eller omfördelning av resurser), högern menar att de redan fria individerna bör få handla efter egen ekonomisk, utbildningsmässig, mental osv. förmåga med så liten statlig inblandning som möjligt. Men om samhällsvetenskapen har rätt - individer är inte redan fria utan deras handlingar villkoras på olika sätt av strukturer - så leder högerns politik inte till individers frihet, utan till ett strukturellt villkorat (det vill säga ofritt) handlande och vanligen till strukturernas reproduktion över tid.
Disclaimer: Jag är väl medveten om att denna diskussion är förenklad och att begrepp som frihet och lika möjligheter kan diskuteras i det oändliga. Likväl tycks det för mig som att de flesta menar ungefär samma sak med dessa begrepp och att skillnaden mellan vänster och höger till stor del handlar om samhällssyn. En delförklaring till högerns framgångar de senaste decennierna är - tror jag - att människors utbildningsnivå och välstånd höjts och att de därför blivit alltmer benägna att betrakta sig själva som fria individer samtidigt som strukturerna blivit allt mindre påtagliga och synliga (det är t.ex. lättare att se den strukturella begränsningen i att inte kunna betala för sitt barns skolgång än begränsningen i att inte hinna eller kunna hjälpa sitt barn med läxläsning). I viss mån är det förstås så att individer de facto blivit friare - mycket tack vare välfärdsstaten - men till en del handlar det också om en empiriskt sett problematisk samhällssyn.
För vänsterns del innebär detta att man måste gå en balansgång mellan att utmana common sense (visa hur samhället faktiskt ser ut) och anpassa sig till common sense (utforma en politik och retorik som kan tilltala väljare som ser sig själva som fria individer). Generellt tror jag att detta bör leda till ett användande av incitament snarare än förbud och regleringar samt ett fokus på att stödja icke-priviligerade individer snarare än att hålla tillbaks de som är priviligerade.
(Se även The Daily Dish om hur uppfattningar om individers frihet påverkar människors inställning till fattigdom)
