Socialdemokraternas förnyelse, del 1. Behovet av långsiktigt, strategiskt reformtänkande

Partipolitisk aktivitet kan kan äga rum på (minst) tre olika nivåer i förhållande till den praktiska verkligheten:

1. Artikulering av, och kamp för, ideologiskt bestämda mål (långt ifrån den praktiska verkligheten).

2. Utarbetande av, och kamp för, långsiktiga strategiska reformer (mellannivån).

3. Utarbetande av, och kamp för, konkreta policyförslag (nära den praktiska verkligheten).

Socialdemokraterna anklagas ofta - särskilt av kritiker på vänsterkanten - för att ignorera den första nivån och snävt fokusera den tredje nivån, dvs. dagspolitiken. Jag tror att denna kritik är felaktig och att socialdemokraternas problem är att man uteslutande fokuserar den första och den tredje nivån men i allmänhet missar den andra nivån. Det vill säga man moraliserar och använder ideologiska slagord (första nivån), eller fastnar i diskussioner om procentsatser och andra detaljer (tredje nivån), men ägnar väldigt lite möda åt det som en gång var socialdemokratins paradgren: utarbetandet av långsiktiga, stegvisa reformer som förstärker och bygger vidare på varandra och som med tiden blir en självklar och institutionaliserad del av det svenska samhället. Typexemplet är skapandet av den generella välfärdsstaten. Idag är det de borgerliga som har övertaget när det gäller att formulera och implementera strategiska reformer som omvandlar samhället, medan socialdemokraterna antingen anpassar sig eller svarar med moraliserande retorik och tomma utspel. I båda fallen handlar man reaktivt – man reagerar på de borgerliga reformerna eftersom man saknar en egen långsiktigt, strategisk och empiriskt grundad reformpolitik. Exempelvis dömer man först ut RUT-avdraget i starkt moraliserande termer, innan man plötsligt gör en helomvändning och accepterar det som självklart. Men varför var RUT-avdraget fel år 2007 och rätt år 2012 (En fråga som är relevant oavsett vad man tycker om detta avdrag)? Inte undra på att Socialdemokraterna uppfattas som hållningslösa, oseriösa och eftersläpande i förhållande till de borgerliga. Även om man nu fått ett opinionsmässigt uppsving under en ny partiledare kvarstår uppgiften att formulera en långsiktig, strategisk och empiriskt grundad reformpolitik som förändrar Sverige i socialdemokratisk riktning.

Se även del 2.